Svensk ordbok 2009, webbversion

kapte´n substantiv ~en ~er kapt·en·en●(titel för) officer med högsta grad på kompaninivå närmast över löjtnant mil.yrk.kaptensgradreservkaptenkapten JönssonUtgå! – Ja, kapten!○äv. om befäl­havare över mer el. mindre själv­ständig enhet, särsk. far­tyg el. flyg­planbrandkaptenflygkaptenhamnkaptensjökaptenkaptenen kom upp på kommando­bryggankaptenen lämnar inte sitt sjunkande skepp○äv.ledare för idrottslag förbundskaptenlagkaptenaj aj, kapten! ska ske, kapten!(förr) som besättningsmans bekräftelse på att han uppfattat sin kaptens order​ Dra in land­bryggan! – Aj aj, kapten! sedan 1504brev från ärkebiskop Jakob till Svante Nilsson (Grönblad)fornsv. kapiten; via ty. och fra. av medeltidslat. capita´neus ’befäl­havare’, till lat. cap´ut ’huvud; spets’