Svensk ordbok 2009, webbversion

karbi`nhake substantiv ~n karbinhakar karb·in|­hak·enkrok som är stängd med en fjädrande spärr som hindrar en i kroken fäst ring e.d. att hoppa ur för snabb men än­då tämligen säker fast­sättning, t.ex. vid förtöjning av båtar sjö.sedan 1673till karbin och hake (kroken an­vändes urspr. i kavalleriet för att fästa karbinhölstret vid gehänget)