Svensk ordbok 2009, webbversion
kare
´
t
substantiv
~en ~er
kar·et·en
●
större fyrkantig, sluten vagn
histor.
trafik.
sedan 1633
av ita.
carretta
’liten kärra’; till lat.
carr
´
us
’vagn’; jfr
char
,
karikera
,
kärra