Svensk ordbok 2009, webbversion

karikaty´r substantiv ~en ~er kar·ik·at·yr·en●bild som över­driver karakteristiska drag i förlöjligande syfte särsk. om teckning av person konstvet.psykol.JFRcohyponymnidbildcohyponymskämtteckningcohyponymvrångbild karikatyrtecknarepolitiska karikatyrerhans elaka karikatyrer av makt­havarna○äv. om liknande beskrivning i textporträttet av NN i början av romanen är en karikatyr○äv. om o­avsiktligt löjlig före­teelsehan är en karikatyr av sig själven karikatyr (av ngn/ngt/SATS)sedan 1788av fra. caricature med samma betydelse; till karikera