[-ke´-]
verb ~de ~t
kar·ik·er·ar●göra karikatyr av
konstvet.med sin markerade näsa var de Gaulle lätt att karikerakarikera ngn/ngtsedan 1817av ita. caricare ’belasta; överdriva’, eg. ’lasta på en vagn’; till lat. carr´us ’vagn’; jfr char, charge, karet, kärra
Subst.:vbid1-204282karikerande,
vbid2-204282karikering