Svensk ordbok 2009, webbversion

karm substantiv ~en ~ar karm·en1hårt arm­stöd på sitt­möbel heminr.karmstolstolskarmhan satt i stolen med ena benet hängande över karmensedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. karmber ’ram; upp­stående kant’; jfr äv. sv. dial. karm ’vagns­korg; flätat rygg­stöd’; nord. ord, besl. med kärr 2ram runt fönster eller dörr arkit.heminr.karmträdörrkarmfönsterkarmspringan mellan karmen och den halv­öppna dörrenfönster med vit­målade karmarsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska