Svensk ordbok 2009, webbversion

karna´p el. karnapp´karnapp´ substantiv ~et äv. ~en, plur. ~ äv. ~er, best. plur. ~en äv. ~erna karnap(p)·ettäckt ut­språng på byggnad, vanligen försett med fönster i äldre och modernare byggnads­stilar arkit.JFRcohyponymburspråk sedan 1538av lågty. karnap med samma betydelse; ur grek. konopeo´n ’mygg­nät; bädd med mygg­nät’; jfr kanapé