Svensk ordbok 2009, webbversion

karriä´r substantiv ~en ~er karri·är·en1successiv befordrings­gång in­om ett yrkes­område ofta med tanke på en­skild persons avancemang men äv. all­mänt om möjligheterna till befordran in­om yrket samh.officerskarriärämbetsmannakarriären akademisk karriären snabb karriären spik­rak karriären lång karriären lysande karriärhon stod mitt i sin karriärhan satsade på en politisk karriär○äv. ngt ut­vidgatunder sin aktiva karriär tog hon bl.a. tre SM-guld○äv. med betoning på fram­gång in­om ett yrkes­område e.d., med snabb befordran etc.göra karriär○ibl. äv. om lång rad av fördömliga gärningarbrottskarriärhans långa kriminella karriären karriär (i/inom ngt)sedan 1769av fra. carrière ’kapplöpnings­bana; yrke; karriär’; till lat. carr´us ’vagn’; jfr kärra 2i ett få­tal ut­tryck (högsta) fart särsk. hos häst NollJFRcohyponymgalopp 1 det bar av i full karriärsedan 1798