Svensk ordbok 2009, webbversion

ka`rta substantiv ~n kartor kart·an1starkt förminskad, plan, schematisk av­bildning av en del av jord­ytan el. av annan himla­kropp el. stjärn­himlen geogr.kartbladkartritarebilkartaskattkartastadskartaväderkartavärldskartaen topografisk kartaen ekonomisk kartaen geologisk kartaen politisk kartarita en kartaläsa kartanen karta över Londonorientera med karta och kompassen karta i stor skalapå en karta i Mercators projektion ser Grön­land ut att vara större än Syd­amerikaöverens­stämmelsen mellan kartan och verkligheten var dålig○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att ngt blir känt e.d.genom sina fram­gångar har hon placerat hem­orten på kartan○äv. om (större) pappers­ark med av­bildningar av viss före­teelse i pedagogiskt syfteflaggkartafågelkartasvampkarta○spec. äv. i ut­tryck för strukturella förändringarstarka krafter i USA ville rita om kartan över Mellan­östernen karta (över ngt)en vit fläck på kartansefläck 2 (hamna) på överblivna kartaninte (bli) giftom kvinnangt åld.​ för henne var det ett axiom att högre studier blott idkades av kvinnor som riskerade att hamna på den över­blivna kartan inte finnas på kartanvara ute­slutet​ att titel­försvararen skulle förlora matchen fanns inte på kartan sedan 1642av lat. char´ta ’papper’; av grek. khar´tes ’papyrusblad’; trol. av egyptiskt urspr.; jfr kartell, kartong, 2kort 2papp­skiva för förvaring av knappar, hakar eller hyskor hush.knappkarta○äv.pappers­ark som består av av­skiljbara delar frimärkskartaen karta med bok­märkenen karta (med ngt), en karta (ngt)sedan 1847