Svensk ordbok 2009, webbversion

kartell´ substantiv ~en ~er kart·ell·en●samman­slutning mellan själv­ständiga före­tag i syfte att sam­arbeta ekonomiskt för att begränsa konkurrensen genom att t.ex. dela upp marknaden ekon.samh.JFRcohyponymtrustcohyponymsyndikat 1 kartellbildningpriskartellmonopol och kartellerbygg­företagens an­bud låg så nära var­andra att man måste miss­tänka en hemlig kartell○äv. om liknande sam­arbete mellan politiska partier, särsk. vid val i syfte att bättre tillgodo­göra sig röstervalkartellvänster­partierna bildade kartellen kartell (mellan ngra), en kartell (med ngn/ngt)sedan 1891av fra. cartel med samma betydelse; av ita. cartello ’litet pappersblad’; av lat. char´ta, se karta