Svensk ordbok 2009, webbversion

kass`a substantiv ~n kassor kass·an1förråd av direkt an­vändbara ekonomiska till­gångar särsk. kontanter men äv. all­männare om likvida medel ekon.kassabehållningkassabokkassakistakassavalvdagskassahandkassahushållskassareskassastatskassastrejkkassaväxelkassavara vid god kassadryga ut kassanha ebb i kassanräkna dagens kassahan brukar förstärka sin kassa med extra­knäckklirr i kassanseklirr vara (stadd) vid kassaha pengar​ regionen är åter­igen stadd vid kassa och har i år ett över­skott på 950 miljoner kronor sedan 1642via ty. av ita. cassa ’kista; kassa­låda; kassa’; av lat. cap´sa ’kapsel; behållare; kista’; jfr 1cash, kapsel 2av­delning i affär, bank, före­tag e.d. där man betalar in eller tar ut pengar ekon.biljettkassasnabbkassasitta i kassanbetala i kassansedan 16523vanligen i sammansättn. institution som förvaltar gemensamt kapital för bruk vid behov ekon.begravningskassaförsäkringskassapersonalpensionskassasjukkassasedan 17464vanligen i sammansättn. typ av bank som är in­riktad på att tillgodo­se många mindre lån­tagares behov ofta med vissa kooperativa in­slag ekon.jordbrukskassakreditkassalånekassasparkassasedan 1931