Svensk ordbok 2009, webbversion

katastrof [-å´f] substantiv ~en ~er kata·strof·en●mycket stor o­lycka med om­fattande förödelse Nollkatastrofberedskapkatastrofdrabbadkatastrofhjälpkatastrofområdekatastrofsituationflygkatastrofnaturkatastrofen hotande katastrofde över­levande efter katastrofen○äv. försvagat, spec.personlig o­lycka miss­lyckandet betydde en social katastrof för hennekatastrofen i hans liv var när modern dog○spec. äv.stort miss­lyckande, stor o­lycka före­ställningen blev en katastrofsjundeplaceringen i VM var en katastrof för svensk is­hockey○spec. äv.person som vållar svåra problem den nye kocken är en katastrofsedan 1789av grek. katastrophe´ ’vändning; tvär om­kastning’; jfr strof