substantiv ~n kattor
katt·an1honkatt
psykol.zool.○ibl. äv. om kvinnastarkt nedsätt.sedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. katta; till katt
2en halvapa med lång, svartvit svans
zool.JFRhyperonymlemur
sedan 19022katt`a
verb ~de ~t
katt·ar●hissa upp med kattgina
mest histor.sjö.katta ankaretkatta ngtsedan 1787till katt
Subst.:vbid1-205573kattande,
vbid2-205573kattning