Svensk ordbok 2009, webbversion

kavalje´r substantiv ~en ~er kav·alj·er·en●man som har rollen att vara sällskap åt viss kvinna, särsk. på fest e.d. yrk.JFRcohyponymriddare 1 bordskavaljerdanskavaljerhon fick NN till kavaljer vid mid­dagen○äv. om man som mer till­fälligt hjälper en kvinna; vanligen med ton­vikt på artighet o.d.han spelade kavaljer och hjälpte henne på med jackanvisa att du är kavaljer nu och lämna plats åt damen!ngns kavaljer, kavaljer till ngnsedan ca 1700av fra. cavalier med samma betydelse; av ita. cavaliere ’riddare; adels­man’, eg. ’ryttare’; jfr chevaleresk, kavalett, kavalkad, kavalleri