Svensk ordbok 2009, webbversion

kej`sarkrona substantiv ~n kejsarkronor kejs·ar|­kron·an1en kejsares krona Nollsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. kesara krona 2en hög, vår­blommande lilje­växt med stora, klock­formiga, mönje­röda (eller gula) blommor hängande i en krans i toppen bot.sedan 16903en finare kaka med fyllning av nötmassa och med ett ut­seende som liknar en kunga- el. kejsar­krona kokk.sedan 1940