Svensk ordbok 2009, webbversion

kemi´ substantiv ~n ●vetenskapen om grund­ämnens och kemiska föreningars upp­byggnad och egenskaper samt deras reaktioner med var­andra kem.JFRcohyponymfysik 1 kemilaborationbiokemikärnkemi○spec. som skol- el. universitets­ämnekemibokkemisalläsa kemi○ibl. om (o­önskade) ämnen fram­ställda på kemisk vägdet är all­deles för mycket kemi i livs­medlen nu för tiden○ibl. äv.person­kemi vard.det fungerade inte med kemin mellan demkemin (mellan ngra), kemin (med ngn)oorganisk kemide o­organiska ämnenas kemiorganisk kemide organiska ämnenas kemisedan 1675av grek. khemei´a, bi­form till khymei´a ’blandning’, till khymos´ ’saft; vätska’