Svensk ordbok 2009, webbversion

ki`kare substantiv ~n äv. vard. kikarn, plur. ~, best. plur. kikarna kik·ar·en●ett optiskt instrument som ger förstorade syn­bilder av av­lägsna före­mål instr.optik.JFRcohyponymteleskop kikarfodralteaterkikareställa in kikarentitta i kikarenen kikare med sju gångers förstoringmed kikare gick det att se vilken fågel­art det rörde sig omha ngt i kikarenplanera ngtofta med antydan om hemlighetsfullhet​ det spekuleras som aldrig förr om vad före­taget har i kikaren sedan 1673