verb ~de ~t
kipp·ar1röra sig upp och ner på grund av för kraftigt tilltagen storlek
kläd.JFRcohyponymglappa
kippande skorsedan ca 1770till fornsv. kippa ’rycka, hastigt dra’; av ovisst urspr.
2göra häftig inandningsrörelse
på grund av ansträngning, chock e.d.
med.kippa efter luftkippa efter andankippa efter ngtsedan 1843sv. dial. kipa ’flämta’; trol. ljudhärmande
Subst.:vbid1-206553kippande,
vbid2-206553kippning