Svensk ordbok 2009, webbversion

kitt`el substantiv ~n kittlar kittl·ar●stort kok­kärl kokk.JFRcohyponymgryta kaffekittelkopparkittelsoppkittelen kittel med hett vatten på spisel­hällen○äv. om kärl med inne­hållkitteln kokade överen kokande kittel○äv. bildligt, spec.ned­sänkning i berg eller jord­yta kitteldal○spec. äv. om idrotts­arena inklusive läktare med många engagerade å­skådarearenan var en kokande kittel under VM-finalenen kittel (med ngt)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. kätil; gemens. germ. ord; trol. av lat. catill´us ’skål; tallrik’