Svensk ordbok 2009, webbversion
kitt`la
verb ~de ~t
kittl·ar1kännas så att man får lust att klia
fysiol.JFRcohyponymklia 1cohyponymkrypa 2
det kittlade under fötternakittla (ngnstans)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. kitla, kitzla; gemens. germ. ord; trol. ljudhärmande
2lätt vidröra (ngns kroppsdel) så att personen i fråga får lust att klia
Nollhan kittlade henne under fötternahon kittlade honom med ett grässtrå○äv. bildligtstimulera
kittla nyfikenhetenen hemlig organisation som kittlar fantasinkittla ngn/ngtsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-PostillorSubst.:vbid1-206729kittlande,
kittling