verb kivades kivats
kiv·as●smågräla
ofta om ngt relativt oväsentligt; särsk. använt om barn
komm.småbarnen kivades i sandlådande kivades om platsen vid fönstretkivas (med ngn) (om ngt/SATS)sedan 1709jfr fornsv. kiva ’strida; tvista’; av lågty. kiven med samma betydelse, trol. urspr. ’skrapa’
Subst.:vbid1-206752kivande;
kiv