verb kläckte kläckt, pres. kläcker
kläck·er●få att öppna sig och släppa ut (fågel)unge
komm.zool.JFRcohyponym1ruva 1
kläcka ägg○äv. bildligtframbringa
tanke e.d.
kläcka en idékläcka ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. kläkkia; av outrett urspr.
Subst.:vbid1-208695kläckande,
vbid2-208695kläckning