Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
kläd·et1ett enfärgat, fint ylletyg
med tät, låg lugg som döljer trådarna och bindemönstret
kläd.uniformsklädeen rock av fint blått klädesedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kläþe ’kläde; tyg; duk’; gammalt lån av fornfrisiska klath med samma betydelse; jfr eng. cloth ’tyg’ och 2klot
2tygstycke
ngt åld.textil.altarklädeförklädehalsklädehuvudklädesedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)