Svensk ordbok 2009, webbversion

kläpp substantiv ~en ~ar kläpp·en1metall­stång med klump i ena ändan, som är rörligt upp­hängd i en klocka och genom an­slag får den att ljuda hush.relig.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. kläpper ’klock­kläpp’; sido­form till klimp; jfr klämta 2liten berg­knalle geogr.äv.litet runt skär sedan 1819