Svensk ordbok 2009, webbversion

klå verb ~dde ~tt, pres. ~r 1ofta med partikelnupp ge stryk komm.JFRcohyponym2slå 1cohyponym3agacohyponymsmiska far­far brukade klå (upp) sina barn när de hade varit o­lydiga○äv.vinna över, besegra hon klådde alla konkurrenterna på 100 meterklå (upp) ngnsedan 1621fornsv. kla ’krafsa; klia’; besl. med klia, klo 1, klösa; jfr äv. klåda 2beröva pengar; ofta i hasard­spel, genom att luras e.d. vard.komm.den smarte försäljaren klådde honom på halva månads­lönenklå ngn (på ngt), klå ngn (i ngt) (med ngt)sedan ca 16853riva med naglarna åld.Nollklå ngnsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråk