verb klöste klöst, pres. klöser
klös·er●göra repor i (ngt) med klor eller naglar
zool.JFRcohyponymriva 1cohyponym2repa 1cohyponymklia 2
klösmärkekatten hade klöst sönder fåtöljennaglarna klöste över hudenhon försvarade sig mot hans sexuella närmanden genom att klösa honomklösa (ngn/ngt) (ngnstans)sedan 1552svenskt ord med oklar bildn.; besl. med klia, klo 1, klå 3
Subst.:vbid1-208998klösande,
vbid2-208998klösning