Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
klöv·en●yttersta, hornbeklädda del av tå hos partåiga hovdjur
ofta om det (symmetriska) par av sådana tår som djuret har kroppstyngden på
zool.JFRcohyponym1hov
klövdjurspår i leran efter klövarsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. klöf, eg. ’ngt kluvet’; till klyva