Svensk ordbok 2009, webbversion

klö`vja verb ~de ~t klövj·arlasta (djur) med börda som fördelas i jäm­vikt på båda sidor för att forsla varor i svår­framkomlig terräng trafik.klövjebördaklövja ngtsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. klyfja, till klyf ’klövjebörda’; till klyva Subst.:vbid1-209063klövjande, vbid2-209063klövjning