Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
klövj·ar●lasta (djur) med börda som fördelas i jämvikt på båda sidor
för att forsla varor i svårframkomlig terräng
trafik.klövjebördaklövja ngtsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. klyfja, till klyf ’klövjebörda’; till klyva
Subst.:vbid1-209063klövjande,
vbid2-209063klövjning