Svensk ordbok 2009, webbversion
klabb
`
a
verb
~de ~t
klabb·ar
●
ofta med partikel, särsk.
fast
fastna i klumpar
om snö e.d.
Noll
snön klabbade (fast) under skidorna
klabba (fast)
sedan 1850
bildn. till
1
klabb
Subst.:
vbid1-206794
klabbande