Svensk ordbok 2009, webbversion

klack`spark substantiv ~en ~ar klack|­spark·enspark med bakersta delen av skon på fot­boll vilket an­ses elegant komm.sport.ta ngt med en klacksparkta ngt utan bekymmervard.han är en sorg­fri bohem som tar livet med en klack­spark sedan åtm. 1920-talet