substantiv ~en ~ar
klaff·en●platt, ofta rektangulär anordning som är fästad i ena sidan av ngt och som kan fällas ner och upp
heminr.tekn.klaffstolbroklafffälla upp klaffenfälla ner klaffen○äv. allmännareklaffventilhjärtklaffhålla klaffenhålla tystvard.
vaktmästaren manade alla i biosalongen att hålla klaffen
sedan 1756av ty. Klaff ’öppning, spricka; brak, smäll’, till klaffen ’öppna sig; gapa’; besl. med 1klappa