Svensk ordbok 2009, webbversion

klamm´er substantiv ~n, plur. klamrar el. ~ klamr·ar1hak­parentes ([ ]) språkvet.alla bok­titlar stod in­om klammersedan 1823av ty. Klammer med samma betydelse; till 1klämma 2tecken för samman­fattning i form av en på mitten kil­formigt utböjd krok­linje ({}) språkvet.sedan 18503vinklat ståltrådsstift som an­vänds för att häfta i­hop papper med hjälp av spec. apparat verkt.häftklammer○äv. om apparatensedan 1923