Svensk ordbok 2009, webbversion
klam`pa
verb ~de ~t
klamp·ar1trampa hårt, tungt och ljudligt
på grund av att man bär tunga, hårda skor
NollJFRcohyponym2trampa 1
vem klampar i farstun?klampande träskorklampande soldater○äv. med tonvikt på rörelseriktningen (och på framfusighet)ofta med partikel, t.ex.fram, in
han klampade direkt in i sängkammarenhon klampade hemvant in i köketklampa (fram/in) (ngnstans)sedan 1845bildat till 1klamp
2stapla och sortera
virke
skogsbr.klampa ngtsedan 1876Subst.:vbid1-206956klampande,
vbid2-206956klampning (till 2);
2klamp (till 1)