Svensk ordbok 2009, webbversion

klan substantiv ~en ~er klan·en●väl samman­hållen grupp av personer som är släkt och som (särsk. tidigare) ut­gjort den typiska större enheten i vissa sam­hällen, särsk. i Skott­land och på Ir­land admin.sociol.yrk.JFRcohyponymstam 2cohyponymätt varje klan har sina egna mönster och färger○äv. all­männaresluten grupp av personer, samlade kring en ledande gestalt el. ideologi KennedyklanenKu Klux Klansedan 1808av eng. clan med samma betydelse; av gaeliska clann ’familj; ur­sprung’; av lat. plan´ta, se 1planta