Svensk ordbok 2009, webbversion
klang
`
färg
substantiv
~en ~er
klang|färg·en
●
speciell klangkaraktär hos viss ton eller ljudkälla
t.ex. ett instrument el. en människoröst; beroende på övertonernas fördelning, styrka etc.
musik
JFR
cohyponym
timbre
sedan 1835