Svensk ordbok 2009, webbversion

klapp substantiv ~en ~ar klapp·en1lätt, vänligt slag med öppen hand komm.en klapp på huvudethan gav honom en vänskaplig klapp på axeln○äv.smekning en klapp på kinden○ibl. bildligt i ut­tryck för måttligt berömi rapporten fick kommunen en klapp på axeln för sitt jämställdhets­arbeteen klapp (på/i ngt)sedan 1734till 1klappa 2vanligen i sammansättn. jul­gåva i paket som öppnas på jul­afton Nolljulklapphårda klapparmjuka klappardela ut klapparnasedan 1760se julklapp 3vanligen i sammansättn. metall­föremål som är ledbart fästat på ytter­dörr och av­sett att knacka med verkt.portklappsedan 1738