verb klargjorde klargjort, pres. klargör
klar|gjor·de●göra innebörden i (ngt) tydlig
komm.JFRcohyponymförklara 1cohyponymklarläggacohyponymbelysa 2
klargöra sin inställninghan klargjorde att han inte tänkte tolerera några ytterligare upptåg av elevernaklargöra ngt/SATS (för ngn)sedan 1872Subst.:klargörande,
vbid2-207154klargör(n)ing