Svensk ordbok 2009, webbversion

kla`rhet substantiv ~en klar·het·endet att vara klar komm.meteorol.luftens klarhetsärsk. bildligtförståelse, kunskap JFRcohyponym1reda 1 bringa klarhet i fråganhon ville få klarhet i vad som låg bak­om av­skedandenahan kom till klarhet om orsaken till o­lyckanklarhet (i/om ngt/SATS)gå från klarhet till klarhetbli ständigt duktigareurspr. bibl.NN har gått från klarhet till klarhet i de senaste matcherna sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. klarhet