Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
klar·het·en●det att vara klar
komm.meteorol.luftens klarhet○särsk. bildligtförståelse, kunskap
JFRcohyponym1reda 1
bringa klarhet i fråganhon ville få klarhet i vad som låg bakom avskedandenahan kom till klarhet om orsaken till olyckanklarhet (i/om ngt/SATS)gå från klarhet till klarhetbli ständigt duktigareurspr. bibl.
NN har gått från klarhet till klarhet i de senaste matcherna
sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. klarhet