verb klarlade klarlagt, pres. klarlägger
klar|lägg·er●utreda (och tillkännage) de närmare omständigheterna i
viss situation etc.; för att möjliggöra förståelse etc.
komm.JFRcohyponymklargöra
klarlägga ansvarsförhållandenaman försökte klarlägga det faktiska vårdbehovetpolisen arbetade med att klarlägga de omständigheter som ledde till att NN dogklarlägga ngt/SATSsedan 1883Subst.:klarläggande,
vbid2-207186klarläggning