Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv klartecknet, plur. ~, best. plur. klartecknen
klar|teckn·et●klarsignal
komm.vänta på klarteckenge klarteckenplanet fick klartecken från flygledartornet○särsk. bildligtmiljöförvaltningen fick klartecken att göra en studie av Göteborgs förskolorklartecken (för ngn/ngt/att+V), klartecken (att+V)sedan 1927