Svensk ordbok 2009, webbversion

kla`rtext substantiv ~en klar|­text·entext som är ut­formad på all­mänt begripligt språk ofta i mots. till förskönande uttrycks­sätt komm.tala klartextut­redningens rekommendationer inne­bar i klartext att flera regementen läggs nedurspr. om normal, inte förvrängd textJFRcohyponymchiffer det kodade med­delandet över­fördes till klartext(i) klartextsedan 1931