Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
klar|text·en●text som är utformad på allmänt begripligt språk
ofta i mots. till förskönande uttryckssätt
komm.tala klartextutredningens rekommendationer innebar i klartext att flera regementen läggs ned○urspr. om normal, inte förvrängd textJFRcohyponymchiffer
det kodade meddelandet överfördes till klartext(i) klartextsedan 1931