verb ~de ~t
klatsch·ar●höras en snärtig smäll
Nolldet klatschade om hopprepet○äv.slå (med ngt smalt och böjligt) så att en snärtig smäll uppstår
hon smackade och klatschade med piskan○äv.ofta med partikelntill
slå med snärtigt slag
han klatschade till hästarna med tömmarnaklatscha (med ngt), klatscha (till) ngn/ngt (med ngt)sedan 1794av ty. klatschen med samma betydelse; ljudhärmande
Subst.:vbid1-207415klatschande,
vbid2-207415klatschning;
klatsch