Svensk ordbok 2009, webbversion

klave´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en klav·er·et●typ av instrument med strängar som slås an med hammare med hjälp av tangenter ngt åld.musikJFRcohyponym1pianocohyponymklavikord hammarklaver○äv. om an­dra tangent­instrumenthandklavertrampa i klaveretgöra sig skyldig till ett pinsamt miss­tagofta en taktlöshet​ han trampade ofta i klaveret på grund av sina o­försiktiga ut­talanden sedan 1676via ty. av fra. clavier ’klaviatur’; till lat. cla´vis ’nyckel; tangent’; jfr klav