Svensk ordbok 2009, webbversion

kle`ma verb ~de ~t klem·arvara över­drivet beskyddande mot ngn pedag.hon klemar för mycket med barnenklema med ngnsedan ca 1655till fornsv., sv. dial. klema ’klena; smörja; stryka på’; gemens. germ. ord, urspr. ’klibba vid’ Subst.:vbid1-207468klemande