Svensk ordbok 2009, webbversion
kle`ma
verb ~de ~t
klem·ar●vara överdrivet beskyddande
mot ngn
pedag.hon klemar för mycket med barnenklema med ngnsedan ca 1655till fornsv., sv. dial. klema ’klena; smörja; stryka på’; gemens. germ. ord, urspr. ’klibba vid’
Subst.:vbid1-207468klemande