Svensk ordbok 2009, webbversion

klen adjektiv ~t 1som är tunn och inte håller för på­frestningar särsk. om före­mål admin.af.JFRcohyponymspinkigcohyponymspäd en klen grenen vägg med klena dimensioner○äv. neutralt, för måttangivelsetunn och fin MOTS.antonymgrov 1 klenlekklensmideklen metall­tråd måste till­verkas genom kall­dragning○äv. bildligtsom har låg kvalitet, o­betydlig ett klent resultaten klen trösthans klena förstånd○spec. i ett adverbiellt ut­tryckdet var klent beställt med nykterheten i bynklen (i ngt), klen (på att+V)sedan 1385Klosterläsningfornsv. klen ’fin; prydlig; svag; tunn’; av lågty. klene, kleine med samma betydelse; jfr klenod, klensmed, klenät 2svag och sjuklig Nollmed.hon var fort­farande så klen att hon måste ligga till sängs○äv. med konstruktionsväxlinghan har klen hälsasedan 1677