substantiv ~en ~er
klen·od·en●särskilt värdefullt föremål
ofta med stort affektionsvärde
heminr.familjeklenodNationalmuseums klenoderfamiljebibeln var den förnämsta klenoden i dödsboet○äv. bildligt om personhans gamla hushållerska var en verklig klenodsedan 1345stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. klenodh ’smycke; klenod’; av lågty. kleinode, till kleine i bet. ’fin; sirlig’; jfr klen