Svensk ordbok 2009, webbversion

kle`ta verb ~de ~t klet·ararbeta med ngt kletigt af.JFRcohyponymkladda 1cohyponymklibbacohyponym2gegga kleta med degenäv. om före­målfästa genom att vara kletig skjortan kletade mot ryggenkleta (med/mot ngt)sedan 1866trol. en samman­smältning av klena och smeta Subst.:vbid1-207550kletande; vbid2-207550klet