Svensk ordbok 2009, webbversion

kli`a verb ~de ~t kli·ar1kännas (i huden) så att man får lust att riva fysiol.JFRcohyponymkittla 1cohyponymkrypa 2 det kliade i näsanmygg­bettet kliade○äv. om före­mål etc.för­orsaka irriterande känsla i huden tröjan kliadeklia (ngnstans)det kliar i fingrarna på ngnsefinger sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. kleia, klya ’känna klåda; klia’; besl. med klo 1, klå 3 2riva för att få slut på kliande känsla i huden Nollkan du klia mig på ryggen?○äv. med annat syfte, t.ex. att visa vänlighet el. som ut­tryck för att man är brydd e.d.klia hunden bak­om örathan kliade sig i huvudetklia ngn (ngnstans)sedan 1807Subst.:vbid1-207560kliande