Svensk ordbok 2009, webbversion
klick`a
verb ~de ~t
klick·ar1vanligen med partikel, särsk.ner, ut
forma klick(ar)
kokk.klicka ner lite smör i stekpannanklicka ut gräddenklicka (ner/ut) ngt (i/på ngt)sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. klikka; till 1klick 1
2ibl. med partikelntill
ge ifrån sig ett metalliskt, knäppande ljud
Nollslutstycket klickade till när hanen spändeskamerorna surrade och klickade○äv. i opers. konstruktiondet klickade i lurenklicka (till), klicka (med ngt)sedan 1780sv. dial. klicka ’smälla’; av ljudhärmande urspr.
3inte gå av
om skott
af.pistolen klickade○äv. bildligtinte fungera
JFRcohyponymmankeracohyponymkrångla 2
planeringen får inte klickaklickasedan ca 16354markera viss del av bilden på datorskärm genom tryckning på musknapp
Nolldubbelklickaklicka på ikonen för att öppna programmetklicka (på ngt)sedan slutet av 1970-talet (om musknapp)Subst.:klickande,
vbid2-207604klickning;
2klick (till 2)