Svensk ordbok 2009, webbversion

klien´t substantiv ~en ~er kli·ent·en●person som under längre tid (och delvis med egen med­verkan) får hjälp av en fack­man t.ex. en läkare el. en advokat af.jur.med.yrk.JFRcohyponymkundcohyponympatient hennes klient blev fri­kändhan ringde för en klients räkning○spec. i socialvårdssammanhangofta ngt ned­sätt.JFRcohyponymklientel en besvärlig klient○urspr. om person (i det gamla Rom) som hade en mäktig man som beskyddare○äv. bildligt, särsk. datatekn.arbets­station som man kopplar upp mot en server en klient (till ngn/ngt)sedan 1616av lat. cli´ens ’skyddsling’; trol. besl. med klimat, klimax